Studier eller oavlönat arbete?

2016/04/03

”Får man göra så här?” undrade en grupp elever från en säljutbildning. De upplevde att det som kallats ”Sveriges främsta utbildning” inte bara påverkade dem mentalt, utan var också snarare obetalt arbete än utbildning. Nej, det får man inte, menar fackförbundet Säljarnas, som nu driver frågan rättsligt. 

tt 15-tal elever kontaktade oss och berättade sin historia. Alla hade liknande upplevelser. I artikeln ger vi några av dem röst, för att historien ska bli lättare att följa.

Det är inte lätt att hitta kvalitativa säljutbildningar, så när någon säger sig vara ”Sveriges främsta utbildning inom försäljning och personlig utveckling” är det lätt att bli lockad. Det är Arndts Sales Academys slogan, som vänder sig till dem som är mellan 18 och 25 år och intresserade av att bli säljare. Skolans sajt lovar att eleverna under ett halvår får lära sig att jobba med sina mål, lyssna på några av Sveriges bästa föreläsare varvat med praktiska övningar – så att man får faktisk säljerfarenhet. Och som om det inte var nog är utbildningen dessutom gratis.

Men om något verkar för bra för att vara sant kan det också vara just så.

För istället för utbildning säger eleverna att det snarare handlade om att jobba gratis.

Jill: ”De hade en jättelovande slogan, om en lysande framtid, och jag sades kunna välja hur mycket jag ville tjäna och var jag ville jobba. Frihet och pengar, ja, precis vad en ungdom vill höra.

Olof: ”Egentligen handlade det bara om att vi skulle tjäna pengar åt dem. Jag var fine med att få utbildning på halvtid och öva på det jag lärt mig genom att ringa. Men när det sedan BARA handlade om att ringa kände jag att jag lika gärna kunde sitta på ett callcenter hemma i Umeå och i alla fall få lön för insatsen.” 

Kevin: ”Fy fan, det känns som att de har utnyttjat oss … Jag blir ledsen när jag tänker på att jag lät mig bli så utnyttjad.

Ja, ungdomarna som nappade på utbildningen beskriver något helt annat än Arndts Sales Academys löfte. De hade lovats fyra timmar utbildning och coachning och fyra timmars övning per dag. Ett ”bootcamp inom försäljning och personlig utveckling där 50 procent av utbildningen är praktisk och den andra halvan är mer teoretisk” skriver skolan på sin sajt. 

Men eleverna såg utbildningsdelen krympa och krympa tills den så gott som uteblev.

Det är föreläsaren och affärsstrategen Mikael Arndt som är skolans frontfigur. Han har bland annat podden ”Businesspodden”, som sponsrats av fackförbundet Unionen och sägs vara Sveriges största podcast för entreprenörer. Han har också skrivit ljudboken ”Mästaren”, som finns i 12 delar och går ut på att du ska bli en mästare på försäljning, att sätta mål och komma till avslut.

Bolaget Department of awesome, där Arndts Sales Academy ingår, ska enligt Allabolag.se bedriva nätverksträffar, säljskola, utbildnings- och rekryteringsverksamhet. Affärsmodellen för skolan är i grund och botten enkel: Unga människor drillas till att bli goda säljare. Utbildningen är gratis. Man finansierar den genom att eleverna ringer säljsamtal (liknande telemarketing) på halva tiden. Företag erbjuds sedan att rekrytera ”framtidens stjärnsäljare” för 49 000 kronor styck, där man får träffa några av dem under utbildningen och sedan skriva upp hur många man är intresserad av att rekrytera. 

2016 hade Department of awesome en omsättning på 2 675 000 kronor och ett resultat på 538 000 kronor. Hösten 2016 tog de in drygt 20 elever, enligt egen utsago. Men hösten 2017 tog de in betydligt fler elever, cirka 75. 75 elever à 49 000 kronor är drygt 3,6 miljoner. Räknar man med ett visst avhopp, säg att 50 elever skulle gå klart kursen och vara ”säljbara” till företag, skulle man få in cirka 2,5 miljoner. Men förutom att Arndts Sales Academy tjänade pengar på rekryteringsprocessen, sålde man som sagt även telemarketingtjänster till företag – där ”arbetskraften” så att säga var gratis. För eleverna fick inget betalt för sin insats.

Nu har Arndts Sales Academy också startat en skola på Marbella, där man kan hyra boende via dem.   

Frågar man några av höstens elever så började det bra. Fantastiskt rent av. I mitten av augusti 2017 kom ett gäng spända och taggade ungdomar till sin första skoldag. Vissa bodde i Stockholmstrakten, andra hade tagit sina besparingar och flyttat dit. Ett antal hade varit där på intervju, andra hade intervjuats på telefon, alla vi talat med kände sig utvalda. Handplockade. Redan innan skolstarten uppmanades de skaffa en bra dator, en mobil att ringa ifrån och ett professionellt headset. Skolan hade också ett slags klädkod; de uppmanade eleverna att inte komma i jeans utan vara välklädda i kostym eller liknande. Det handlade om att vara ”dressed for success”.  

– Jag tog mina sparpengar och köpte såväl en kostym som de hörlurar de rekommenderade. Bara hörlurarna kostade 1 200 kronor, säger Olof, som flyttade ner från Umeå för att gå sitt livs utbildning. 

– Det handlade också om att man hade hittat likasinnade; ambitiösa personer som inte är så sugna på att plugga på universitetet. Adrenalininriktade människor, som söker kickarna i sälj. Så vi connectade direkt, säger Jill.

– Fast jag blev fundersam redan när de sa att vi hade valts ut bland 2 000 sökande, säger Alexander, som också flyttade till Stockholm. 

Första veckorna hade skolan stort fokus på sälj, på vikten av att ha mål och att vara bättre än andra. Taggade, villiga, redo och på tå. Ja, förutom killen som hoppade av efter bara några dagar då – som snabbt fick epitetet ”loser” av de som drev skolan, berättar de elever som sökt upp oss. De berättar också att de fick höra att ”det är bara losers som hoppar av, folk som inte pallar trycket.” 

De duktiga eleverna däremot hyllades och lyftes fram. Och skolan liksom präntade in att om man ska bli bäst får man ligga i. De som var villiga att komma tidigt på morgonen för att torka av i köket, vattna blommor och städa toaletterna skulle bli eliten, de som tjänade miljoner, de som företagen ville ha – sas det, berättar eleverna. 

– Mamma undrade om jag hade gått med i en sekt när jag berättade att jag gick hemifrån 05.55 för att åka till skolan. Jag trillade in före klockan sju och städade och skurade. Och när jag sa till henne att vi bara får fem minuters paus per dag gick hon i taket och ville att jag skulle hoppa av, säger Jill.

– Ja, de sa till och med att vi måste lära oss att ha kissfria dagar, för när man gör big business är det inte alltid man hinner kissa. Och de gick runt i lokalen och höll koll på oss. Ringde man inte hela tiden, utan gick på toa, blev man ifrågasatt, säger Kevin.

Även Rasmus föräldrar ställde sig skeptiska till det han berättade. 

– Men när pappa sa att det jag berättade inte alls lät bra, tyckte jag att han var mossig, att han borde sluta vara så negativ, säger Rasmus.

Bara det att vartefter veckorna gick blev det mindre och mindre utbildning, enligt eleverna.

– Föreläsarna som kom höll hög kvalitet, men ibland var det inte ens en i veckan. Oftast fick vi kolla på Youtube eller läsa egna böcker, säger Alexander.

Istället blev det mer och mer jobb som telemarketingsäljare. Då var argumentet att ”det är bra att lära sig så många säljpitchar” som möjligt. Eleverna kunde sitta och lyfta lur 8–10 timmar per dag.

– De tjänade nog miljoner på oss, konstaterar Jill.

När Arndts Sales Academy ordnade en stor föreläsningsdag på Oscarsteatern i slutet av september 2017 skulle eleverna först sälja biljetter till evenemanget och sedan förutsattes de jobba som volontärer där, berättar de. Men ringtiden de därmed missade fick de jobba igen. Då började missnöjet gro.

– När man volontärjobbar brukar man få någon typ av tack, jag har aldrig tidigare varit med om att man får extra kneg i ersättning, säger Alexander.

– Samtidigt gick jag vid det laget runt med en klump i magen. Jag kände mig så stressad och övervakad, säger Emmy.

– Ja, och redan på intervjun till utbildningen att det var viktigt med 100 procents närvaro. Om man missade fem dagar i skolan skulle man åka ut. Så när jag var sjuk avstod jag från att gå till läkaren in i det sista, för jag vågade inte missa en timme på förmiddagen, säger Jill. 

– Jag gick till skolan med 39 graders feber en gång. De hade ju sagt att de som är hemma är idioter, säger Olof.

Skolan sålde även in sina oavlönade elevers tjänster till företag. Bland annat Skyltstället, en rikstäckande skyltkedja med 30 kontor i Sverige, lockades av erbjudandet. De var på jakt efter duktiga säljare och hade provat lite olika vägar, som annonsering och rekryteringsföretag.

– När vi fick höra om dessa drivna ungdomar som specialutbildades blev vi såklart intresserade. Vi fick komma till skolan och pitcha vårt företag, träffade tio elever och gick vidare med fem. Så småningom valde vi att rekrytera tre av dem, och trodde att vi skulle få färdiga säljare, redo för marknaden, säger Rickard Eriksson, vd på Skyltstället.

Skyltstället köpte också telemarketingtjänster, 1 200 timmars mötesbokning till ett mycket lågt pris (i relation till vad vanliga telemarketingföretag tar betalt), där eleverna skulle bli coachade för att få en bättre träffsäkerhet.

– Argumentet för att vi skulle välja dem var att de var tio gånger bättre än vanliga telemarketingsäljare. Men vi fick ett utfall på 113 möten, 10 timmars samtal för att få till ett möte, vilket är katastrof. Som kund kände jag mig lurad. I relation till utfallet var det en dyr tjänst, säger Rickard Eriksson.

Först i efterhand förstod Skyltstället att eleverna knappt fick någon coachning. Han fick höra talas om turbulens på skolan, försökte få en förklaring av de ansvariga på skolan men fick ”olika versioner och röriga svar”. I december 2017 avbröt Skyltstället samarbetet, men valde av moraliska skäl att anställa de elever de lovat jobb, trots att de saknade den utbildning som utlovats från Arndts.

– Via vårt kompanjonsbolag Sweprod har vi betalat 49 000 för en rekrytering. I övrigt har vi vägrat betala eftersom eleverna inte fullgjort utbildningen och helt saknar den kunskap som hade utlovats, vilket gör att vi får utbilda dem internt. Det ger en längre startsträcka innan säljaren blir lönsam. Dessutom var telemarketingbokningarna så undermåliga att de blev en väldigt kostsam investering för vår kedja, säger Rikard Eriksson.

Ventilationsföretaget Ventus Norden hade en liknande upplevelse. Även deras vice vd Måns Westerlund lockades av skolans upplägg med både teori och praktik.

– Skolans upplägg så som det presenterades lät bra för alla parter, framför allt det där med att de fick utbildning på halvtid och övning på halvtid. Vi svalde det med hull och hår, säger Måns Westerlund. 

Måns räknade ut att det skulle vara billigare att använda elevernas tjänster för att boka säljmöten än att ha en anställd. På så sätt kunde de minska sina lönekostnader. De förhandlade också till sig att få rekrytera för 40 000 kronor per person. Och de två första månaderna var Ventus nöjda med samarbetet, men plötsligt dök resultaten från 80–100 bokade möten om dagen till åtta.

–  Det funkar ju inte, våra fältsäljare måste ha besök. Vi frågade skolan vad som pågick, och deras förklaring var att det material vi gav dem, alltså våra ringlistor, var för dåligt. Så jag köpte nya listor för 200 000 kronor. 

Det gav noll effekt, menar han. Och när Ventus egen personal ringde på listorna fick de mycket bättre resultat.

– Vi betalade för att 20 elever skulle ringa åt oss, men jag misstänker att det inte var så många som gjorde det.

Så småningom började elever hoppa av, och Ventus fick höra deras berättelser. Andra kunder till Arndts kontaktade Måns Westerlund via Linkedin – och samtliga hade liknande historier. 

– Då blev jag riktigt förbannad.

Efter många turer och en stor dos envishet fick Måns Westerlund till ett möte, där Arndts Sales Academy lovade att komma med en åtgärds- och kompensationsplan. Ventus fick aldrig de utlovade planerna, säger han, och i det läget ställde företaget in betalningarna och anställde själv två av de tidigare eleverna. Efter någon månad blev de kontaktade av Arndts Sales Academys advokat som begärde hela summan trots den bristfälliga leveransen. 

– Det går inte att ta ifrån personerna bakom Arndts att de är duktiga säljare, men de håller på med fulsälj. Och när samarbetet fortfarande fortlöpte var de tydliga med att de elever som hade lämnat skolan hade fel inställning, vi skulle inte kontakta dem. ”Det är de som är kvar ni ska rekrytera, de har rätta inställningen.” I realiteten var det snarare tvärtom, säger Måns Westerlund.

Så småningom började eleverna våga prata med varandra om sina funderingar och sitt missnöje – och upptäckte att nej, de var inte ensamma om sina tankar. Flera av dem hade funderingar kring varför de fick så lite utbildning på utbildningen.  

– Det kom kanske en föreläsare eller ett företag till oss i veckan, men det enda vi gjorde annars var att ringa. Och de på skolan hade inga idéer kvar. Allt de sa var exakt detsamma som de redan hade sagt och de hade ingen plan för utbildningen. De som ledde skolan blev stressade, för vi elever demonstrerade med att knappt ringa, så företagen som köpt tjänster av Arndts fick få bokningar. På grund av det blev det färre raster, mindre tid att prata med varandra och färre kisspauser, säger Jill.

Men så snart de lyfte frågan på skolan och framförde sin kritik stängdes dörren dit för dem, bokstavligen – de var inte välkomna tillbaka med motiveringen att de inte hade rätt inställning, berättar eleverna.  

– När jag la ut konstruktiv kritik på skolans Facebooksida togs inlägget bort. Men om man googlar och det bara finns beröm om en verksamhet på nätet blir man ju misstänksam, det känns riggat, säger Alexander.

– Men att komma därifrån är som att ”vakna upp”, det känns som att man har blivit hjärntvättad. Men det man undrar är om man får göra så här, säger Rasmus.

De flesta elever vi pratat med hoppade av ungefär en månad innan utbildningen var slut, Olof gick hela utbildningen. Olof erbjöds även en anställning Arndts, men valde att tacka nej. När vi ringer Mikael Arndt för en kommentar vill han först inte ge oss vare sig en kursplan eller lista över föreläsare som varit på skolan.

Däremot tycker han att det är relevant att vi pratar med elever som har en annan bild av utbildningen. Vi ber om att få namn. Dagen innan tidningen skickas till tryck får vi en lista över kursinnehåll samt namn på elever. Samma morgon ringer de oss i en strid ström, kl. 07.21, 07.54, 07.55 etcetera. Samtliga för att dementera elaka rykten. De tycker att utbildningen var fantastisk, flera säger att den är det bästa som hänt dem. Vi letar själva fram två elever som gick där till sista dag. En säger att han kan förstå båda sidor, men har frågetecken kring om Arndts infriat det de lovat företagen de samarbetade med.

– Ganska snart började de behandla folk olika och favorisera vissa. Vi som inte tillhörde favoriterna blev bortglömda. Man kände sig utnyttjad, som en spelpjäs, säger den andra. 

Text: Linda Newhamn Foto: Anna Rut Fridholm