Skadestånd

Följande bestämmelser ur Skadeståndslagen har betydelse för arbetstagare.

1 kap Inledande bestämmelser
1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

3 kap Skadeståndsansvar för arbetsgivare
1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person­ eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren förmögenhetsskada genom brott.
I fråga om skadeståndsansvar för stat och kommun vid myndighetsutöv­
ning gäller vad nedan i detta kapitel sägs.

4 kap Arbetstagares skadeståndsansvar
1 § För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

Trafikolycka i tjänsten:
Andersson hade arbetat som fast anställd säljare på pappersföretaget Kvitt och Dubbelt AB. Han disponerade en leasingbil av företaget.
Oturligt nog var Andersson inblandad i en trafikolycka under tjänstetid. Han befanns vållande till olyckan. Självrisken för skadorna på den egna bilen uppgick till 1 500 kronor. Företaget ville nu att Andersson skulle svara för detta belopp.
Andersson ansåg sig inte betalningsskyldig, vilket han också framförde till chefen.
Trots detta drogs 1  500 kronor på hans lön.

Enligt 4 kap 1 § Skadeståndslagen (SkL) är en arbetstagare ansvarig för uppkommen skada endast om synnerliga skäl föreligger. Huvudregeln enligt SkL är alltså att arbetstagaren inte ska bli ersättningsskyldig i dessa fall. I lagtexten markeras detta med uttrycket ”synnerliga skäl”.
Om inget annat är avtalat är avdraget att bedöma som en otillåten kvittning enligt Kvittningslagen §§ 3 och 4. För sådan otillåten kvittning kan arbetsgi­varen drabbas av skadestånd.

Olycka under arbetstid
Lars Bergman var anställd vid Lyx Kopia AB som försäljare av kopieringsmaskiner. I samband med att han skulle bära in en demonstrationsapparat till en kund, stötte han emot en glasdörr. Oturen var framme och dörren sprack. Med den kunden blev det ingen affär, däremot ett krav på 5 000 kronor för nytt glas. Bergman hade dock tur i oturen.

Enligt 4 kap 1 § Skadeståndslagen är Bergman nämligen skyldig att betala endast om synnerliga skäl föreligger. I detta fall föreligger inte sådana skäl. Det blir istället Bergmans arbetsgivare som får betala skadorna enligt 3 kap 1 §. Här regleras arbetsgivarens s k principalansvar. Detta innebär att arbets­givaren svarar för skada som hans anställda vållar i tjänsten.

Slarvig anställd inte skadeståndsskyldig
En slarvig inköpare på ett stort företag i Motala gjorde så att företaget förlorade flera hundratusen kronor, men Arbetsdomstolen ansåg inte att mannen kunde anses skadeståndsskyldig mot sin arbetsgivare.
Mannen var anställd som inköpare hos bolaget. Vintern 1993 gjorde han en beställning av olika smådelar till en mikrougn. Delarna var betydligt dyrare än vad som var nödvändigt och beställningen kunde ha gjorts hos något annat billigare företag. Nu förlorade bolaget i Motala drygt 360 000 kronor på affären.
Bolaget hävdade att inköparen avsiktligt eller genom vårdslöshet vållat bolaget skada som han borde vara skadeståndsskyldig för.
Inköparen invände att han inte på något sätt velat skada företaget och att det inte fanns skäl att ålägga honom skadeståndsskyldighet. Han berättade att han inte fått några instruktioner om de produkter han beställde delar till. Han slutade sin anställning strax efter att beställningen gjorts.

Arbetsdomstolen ansåg att inköparen hade varit försumlig och att han hade orsakat bolaget skada men att det handlade om ett enstaka tillfälle. Han hade visserligen i sitt dagliga arbete en förtroendeställning hos bolaget men det fanns ingenting i hans anställningskontrakt som återspeglade hans ställning. Arbets­domstolen menade att det var svårt att bedöma om ett skadeståndsansvar var rimligt i förhållande till den position han haft. Skadan måste också sättas i relation till bolagets verksamhet i övrigt. I detta fall handlade det om ett stort bolag med ett 70­tal anställda och med en omsättning på 73 miljoner kronor per år. Skadan kunde inte anses ha drabbat bolaget särskilt hårt. Inköparen slapp betala skadestånd eftersom omständigheterna inte ”entydigt och med särskild styrka” talade för att han skulle påläggas ansvar.