Utveckling är fantastiskt. Se vilka stordåd vi människor kan uppnå. Det är lätt att tänka att utveckling alltid är det bästa för oss. Det är som att hjärnan är kodad att hela tiden utveckla och effektivisera för vår överlevnad och trygghet.
När jag för några år sedan läste boken Sapiens slogs jag av att en hel del saker faktiskt blir sämre av utvecklingen vi driver på. För sisådär 12 000 år sedan skedde jordbruksrevolutionen då vi övergick från att vara jägare-samlare till att bli bönder. Vi hade tidigare strövat omkring och samlat växter, haft några intensiva jakter för att sedan tillaga maten, vila och umgås. Människan tänkte att effektiviteten som jordbruksrevolutionen gav skulle användas för att säkra sin trygghet till sämre år. Man la till flera timmar per dag för att uppnå en maximal skörd som man sen skulle ha nytta av senare. Men man misskalkylerade det hela, istället för mer fritid och välmående efter allt extra slit blev det fler munnar att mätta och därför fortsatt fler timmar att jobba.
Jackpot för människan som art som växte exponentiellt, men mindre väl för den enskilde individen som hamnat i ett ekorrhjul. Studier på skelett har visat att övergången från jägare-samlare till jordbruk medförde en mängd åkommor som diskförskjutning, ledinflammation och bråck mm. Man hade inte heller insett att de permanenta bosättningarna skulle bli smittohärdar för infektionssjukdomar. Böndernas kornbodar blev mål för tjuvar så man behövde lägga resurser på att vakta det man ägde.
Detta var inga medvetna val, ingen planerade jordbruksrevolutionen utan snarare små dagliga beslut som syftade till trygghet och att mätta magar ledde fram till skiftet.
Något liknande händer oss idag. Man studerar hårt för att få ett bra jobb, arbeta hårt för att få en trygghet och frihet. Men när dagen kommer då man tänkte slappna av och njuta av det man åstadkommit har man dragit på sig en mängd kostnader och åtaganden att man gör bäst i att fortsätta jobba på så hårt man kan ett tag till.
Detta är inget försök att vara anti utveckling. Snarare en vädjan att reflektera och göra kloka val som faktiskt skapar äkta värde för oss. Säkert var det jägare-samlare som förstod riskerna och därför gjorde en mer insiktsfull övergång där dom å ena sidan behöll sin frihet och engagerade sig i den nya verkligheten till viss del för att åtnjuta även dom fördelarna. Det är så jag tror vi kan göra även idag, hitta ett förhållningssätt där vi tillåter vår inre jägare-samlare att få sin vilja igenom ibland.
Använd utveckling till att få ett bättre liv, inte att bli slav under dess inverkan.