Jag minns själv att jag under min uppväxt velat försvara mina tankar, åsikter och positioner av olika slag. Det har tagit mycket energi och jag tror inte att det har gjort någon större nytta. Jag menar inte att man inte ska stå upp för sig själv, respektera sig själv och ta sig själv på allvar. Men när ståndpunkterna blir stela, ogenomtänkta och slentrianmässiga så tycker jag att det är bättre att skaffa sig en sund självdistans.
Med andra ord, älska att ha fel! Det gör förmodligen att du får en värdefull insikt, ett bättre resultat, ett lugnare sinne och fler människor som tycker att du verkar skön. Än om du hela tiden blir upprörd, stressad och ångestfylld när någon tycker och tänker annorlunda än du. Kanske är det du som har fel (ibland)? Se det i så fall som en fördel, när du tar till dig och lär dig så utvecklas du mer.
Om du inte skäms åtminstone lite grann över hur du resonerade kring vissa saker förut, valfri tid tillbaka, vore inte det konstigt? Betyder inte det att du stått still med samma övertygelser, kunskaper och åsikter trots att saker har utvecklats, ändrats och omformats?
Älska att ha fel! Det är en befrielse.
